Kanske äldst av dem alla?” skriver författaren i Hundsports presentation av rasen i nr 1-2 2011.

 

Bergamascon är den mest förekommande vall- och herdehunden i norra och mellersta Italien. Den vallar och vaktar boskap i isolerade alpbyar på höga höjder.

Bergamascon anses ha mycket nära släktskap med Briarden vilket man tydligt kan avläsa i respektive rasstandard. Bergamascon anses också ha inslag av Puli och Komondor vilket kan märkas på den spektakulära pälsen. Dessa tre filtade pälshundar har dock ha olika struktur på pälsen. Medan Puli och Komondorens päls består av smala snören eller band  skall Bergamascon på större delen av kroppen ha breda filtade plattor, som ligger som fiskfjäll över varandra. Eftersom dessa filtplattor finns från manken till korset så har de funktionen av att skydda hundens vitala organ vid rovdjursangrepp.

Filtningen tar sig andra former på andra delar av kroppen. Fram på bröstet och på benen är det vanligast att den formar sig som smalare band eller snören. Denna naturens ordning underlättar naturligtvis hundens rörlighet. Det är fel att frisera en Bergamasco så att den får jämna fina snören som en Puli. Bergamascon ska se naturlig ut d.v.s. att den ska ha alla dessa olika formationer på pälsen och lite se ut som en ”vilde” för att bibehålla sitt ursprungliga funktionella utseende.

Bergamascon är van att arbeta i mycket kuperad terräng. Han är konstruerad så att han snabbt övergår i galopp och orkar sedan kvarhålla denna gångart mycket länge. Bergamascon kryssar aldrig uppför ett berg. Han går rakt uppför och missar sällan. Han älskar att sitta på den högsta punkten och spana ut. Även om det bara finns en liten jordhög så är det där han ska sitta (eller ligga och sova).


Bergamasco är en numerärt mycket liten ras i Sverige och i hela världen lär det inte finnas mer än ca 2000 hundar.

Bergamascon är på alla sätt en mycket sympatisk hund.