Ett utdrag ur Marias bok
 

När vårt intresse för rasen vaknade fick vi snabbt kontakt med dell'Albera hundarna och  även deras uppfödare sedan många, många år, den legendariska Maria Andreoli. Vårt förtroende för henne och hennes syn på uppfödning i allmänhet och på rasen Bergamasco i synnerhet, stärktes alltmer. I Hundsports specialartikel om rasen nämns att Maria Andreoli ”gjorde ofantligt mycket för att ge rasen uppmärksamhet och förståelse för dess ursprung”

Maria Andreoli, som avled hösten 2005, var doktor i genetik och har skrivit en rad med böcker om rasen. Den viktigaste som kan nämnas är "Il Bergamasco Pastore delle alpi". Den fungerar som en bibel för oss uppfödare i Sverige. Vi träffade Maria 2003 när vi hämtade vår valp Ria dell'Albera hos henne. Hon välkomnade oss varmt i sitt hem och hade även budat hem sina vuxna barn för att delta i middagen på kvällen. Huvuduppfödaren i USA Donna och Stephen de Falcis fanns även på plats för sin årliga ”utbildningsvecka" hos Maria. Vi satt runt ett jättebord med Maria vid huvudändan, som sig bör, och en enda hund, som placerat sig under bordet; det var Bautastenens Ante som var född i Sverige! Innanför dörren satt Lucciola lätt skrämd över all uppståndelse. Detta var således Rias mamma, som vi några år senare skulle få till Sverige. Utomhus fanns det ca. 35 Bergamasco samt lika många Volpino. Där gick en veterinär omkring och vaccinerade alla mot hjärtmask.

En grå oktoberdag 2005 kom ett tragiskt besked från äldste sonen Riccardo att Maria hastigt hade avlidit. Vi hade därefter det stora förtroendet att få hit 4 av Marias Bergamasco till Sverige. Vi åkte ner till Vercelli och hämtade dem i ett väldigt tomt hem. Maria hade förmåga, att trots sin litenhet, fylla en stor yta därför kändes tomheten förkrossande. Där fanns endast en massa hundar samt personal som skötte dem. Vi åkte därifrån med dessa 4 Bergamasco i en Volvo Kombi, genom hela Europa utan några som helst problem. I Sverige hade vi på Tempeludden förberett för en privat karantän med mycket stöd av såväl distriktsveterinär, länsveterinär som handläggare på Jordbruksverket. Alla var otroligt hjälpsamma.

För att dessa underbara hundar skulle få den allra bästa omsorg i Sverige hade vi redan från början beslutat att två skulle tas hand av andra uppfödare. Numa dell Albera kom således efter karantänen till Camilla på Cane dell Alpi och Miseno till Jenny på Ultima Forza. Lucciola och Onfis stannade på Tempeludden. De var redan till åren när de kom till Sverige och det finns ingen av dem i livet längre.

Vi saknar Maria fortfarande och särskilt så snart det händer något med våra hundar. Hon hade all kunskap som man rimligen kan ha om en ras.

Kennel Albera ett halvår efter Marias bortgång

Karantän på Tempeludden