Uppträdande mot familjen                                                                            

Hela arvsmönstret är djupt präglad i rasen och alltmedan dess levnadsvillkor har ändrats så är Bergamascon ännu densamma. Familjen är således nu deras nya flock.

Bergamasco är en familjehund i dess rätta bemärkelse. Den väljer inte ut en viss person som den tillber, han behöver inte en ”herre” som många andra raser. Tack var sin stora känslighet så skiljer hans uppträdande en aning mot de olika familjemedlemmarna anpassat till deras personliga karaktärer och anpassar sitt beteende. Vänlig, tillgiven och spontant lydig på grund sitt eget sökande efter kontakt blir aldrig Bergamasco en blint lydande hund. Det är omöjligt att göra en robot av honom. Om du försöker överföra samma träningsmetoder som är populära för tillfället, och vilka fungerar hos många andra raser, kommer du inte långt. Han kommer att titta frågande på dig och undra vad som du har i tankarna och om du inte kan förklara och leva upp till hans förväntningar baserad på hans intelligens och hans sunda förnuft kommer han att helt enkelt gå därifrån, uttråkad, desillusionerad, kanske även förorättad.

Han behöver alltid förstå ”varför” han måste göra någonting. En Bergamasco måste bli behandlad som den intelligenta varelse han är: bara om du kan få det att framstå rationellt, det som du vill han ska göra kommer det att utföras till belåtenhet men på hans eget sätt. 

Uppmärksam och förbehållande, deltar han konstant i allt som händer omkring även när han tycks sova, så följer hans ögon dig därför att han alltid vill veta var du är och vad du håller på med.

På detta sätt blir Bergamasco en familjemedlem utan att du egentligen märker det. Om du är skild från honom några dagar så kommer du att komma på dig själv med att kasta dina blickar omkring dig för att se om han håller koll på dig och du upptäcker då hur viktig hans närvaro har blivit för dig. 

Trots att han instinktivt inte är aggressiv så är Bergamasco en excellent vakthund därför att han inte tycker om när främlingar invaderar hans värld och energiskt uttrycker han denna aversion genom att hindra dem från att kliva över på ”hans” egendom. Hans relation till barn är något speciellt; deras närvaro väcker hans mest djupa och primitiva instinkter, först som varg sedan som vallhund. Lugnt, tolerant, uppmärksamt, så söker han deras sällskap, uppmuntrande deras lekar och behandlande dem med alldeles speciell art av hövlighet och finkänslighet som etablerar sann vänskap med dem.

I vår moderna värld vilken har blivit så ytlig och normlös, så tror jag att växa upp med en Bergamasco är en betydelsefull erfarenhet för barn. Vem som helst som äger en Bergamasco är också lycklig nog att ha en excellent barnvakt för sina barn, som utan att känna sig bevakade, är älskade och skyddade på samma gång.

Bergamasco är helt klart inte en ”var mans hund”. Hans utseende, hans karaktär och hans underbara gåvor av känslighet och intelligens, allt detta som representerar antiken och modernismen har gjort honom till en framtida raritet vilket inte är lätt att helt förstå.